Jag undrade vart våren tog vägen.
Jag undrade vart sommaren tog vägen.
Och snart får jag väl undra över hösten.
Men ännu så länge får vi glädja oss åt extremt vackra höstdagar och strålande sol när morgondimmorna lättat. I morse tog det tid. Maken, svarta Signe och jag tog vår vanliga förmiddagsrunda strax före elva - och då var dimman fortfarande tät. Vi såg inte över till Bogesundslandet. Men när vi var på hemväg en dryg timme senare och passerade Viggbyholms marina kunde vi i alla fall skönja den andra stranden - d v s dimman låg fortfarande kvar över vattnet som den där älvdansen den liknas vid. Ovanför var himlen blå och man såg skogen sticka upp.
Valet är över.
Alla är oroade - hur ska det gå?
Allra mest oroande är SD:s framgångar.
Kan inte fatta hur är det möjligt att närmare 780.000 svenskar kan ge dem sin röst?
Och göra dem till Sveriges tredje största parti!!!
Men vi lever i en demokrati, tack och lov. Alla har rätt att rösta efter sitt huvud och övertygelse. Jag tror inte att vi vinner något på att "mobba ut" dem. Så får det inte gå till i en demokrat. Vi kan inte stå för något så fint som demokrati och sedan göra något annat.
Eller???????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar