Hej igen! Jag tänker inte komma med några förklaringar varför jag inte skriver på bloggen längre. Det blir bara inte av. Så är det. Ja, jag vet att det är flera månader sedan. Vädermässigt har ju hösten varit förfärligt trist, ja i varje fall november och nu när det är december är det fotfarande november. Kul läsning? Nej urtrist. Ingen vill väl läsa om hur vädret är i Hägernäs strand.
Höstens lilla händelse - nej stora - var vår femdagarstripp till Wien. Inga som helst förväntningar hade jag. Tyckte bara att det skulle bli underbart och skönt att åka bort och inte tänka på varken socialnämnden, Konstvännerna, egna måleriet, städning, handling och middagsmat. - nej, det har ju Maken nästan helt tagit över. Matlagningen vill säga och inköpen. Städningen däremot är liksom inte riktigt lika kul. Men i grytorna rör han gärna och serverar det ena läckrare än det andra. Mycket omsorgsfull, skär snyggt det som ska vara skuret snyggt till exempel.
Så till Wien - du ser att jag så småningom hittar tillbaka. Precis som Evert Taube. Wien var en underbar stad. Kanske berodde det på att jag som sagt inte förväntade mig något speciellt. Otroligt vacker arkitektur till exempel och då menar jag inte bara palatsen och alla offentliga byggnader. Hela stan var full av vackra hus i vackra färger och de moderna smälte elegant ihop med de gamla. Precis som i Danmark. Där är de ju också fenomenalt duktiga på att blanda gammalt och ultramodernt på ett makalöst sätt. Massor av fina affärer med till exempel kläder för alla åldrar - inte bara pinn smal varelsen mellan 15 och 35. Caféernas stad javisst, men även skobuyikernas. Jag tror det är fler skoaffärer än caféer. Julmarknader förstås. Snygga stånd, genuint hantverk: från kryddiga korvar till godis, värmande gluwein (jag har inget tyskt y), ljus, lyktor, roliga smycken men INGET krafs. Om jag köpte något? En enda grej: en orange basker.
En av höjdpunkterna var träningstimmen på Spanska Ridskolan. Vilka fantastiska djur. Inte visste jag att Lippizanerna föddes grå.
Apropå hästar. Vi har ju Dreams Cape. Min storfavorit alla kategorier och faktum är att han vinner ibland. Sist för 14 dagar sedan då han rusade i mål minst fem hästlängder före 2:an. Då blev det champagne1 Jag älskar att vara hästägare. Men galoppören är inte bara min vi är flera ägare, Maken, Ettan, Tvåan, jag och några andra.
Nu har jag kopplat av en stund med det här. Plikten kallar. Jag har några sidor kvar innan jag klämt hela bunten med socialnämndsärenden. Min sista. Jag lägger av politiken nu efter fyra år. Det har varit en intressant erfarenhet, men någon stjärnkommunpolitiker blev jag inte.
